Filou 1:a pris med Cert på LRK:s A-prov

22/10 hade Labrador retrieverklubben sitt andra A-prov för hösten, provet gick i Strängnäs. Provet gick som en trampjakt på fasan och rapphöns. Jag och Filou hade startnummer 6 vilket kändes rätt lagom av 14 hundar. På A-prov handlar det om att ha flyt och få lagom svåra apporter och klara ut uppgifterna som uppstår och som man tilldelas. Vi har startat en gång tidigare och då åkte vi ut på tredje fågeln som var en helt blind som vi blev anvisade av domaren. Allt var mitt fel, jag blev nervös och gjorde ett uselt skick och Filou blev helförvirrad och gick inte iväg. Mitt mål var nu att försöka ta en fågel i taget och verkligen försöka hjälpa min hund utan att sabba hans fina viltfinnarförmåga. "Skicka till nedslagsplaten och be hunden jaga" brukar min coach och vän Tina Örnjäger säga. Ja, ofta lite svårare än det låter.

Efter en lagom lång väntan blir det dags för oss. Vår första fågel gick ner 40 meter bakom oss i ett jättebuskage. Jag skickade dit jag såg fågeln gå ner och blåste närsök. Det kändes som om han var borta i en evighet och jag såg inte hunden alls. Men domaren, som gått ut till stället där han jobbade, nickade glatt till mig och plötsligt så kom Filou med en skadeskjuten fasanhöna. "Denna ska jag notera" sa domaren. Pust, skönt att klarat av uppgiften! Provet forsatte och jag fick skicka som hund nummer två vid två tillfällen men varken första hunden, Filou eller domarna hittade. Terrängen var galet svår att gå i med högt gräs, yvigt sly, djupa vattenfyllda diken och vi såg inte andra sidans hundar under större delen av provet.

Plötsligt säger domaren till mig. "Kom, vi tror kanske det gått ner en skadekjuten fågel bakom oss 60 meter snett ut mot en dunge. Andra sidan vill inte prova sina hundar på den". Ok, nu händer samma sak som jag åkte ut på första gången jag var på A-prov. Med hjärtat i halsgropen följer jag med. Skickar Filou på ett linjetag mot dungen men han hamnar lite långt åt vänster. Väntar tills han är vid buskaget och blåser stopp och höger. Han lyder perfekt. Ser hur han plötstligt får upp ett spår och drar iväg som en pil in i buskaget. Sedan är han borta en bra stund. Jag kan knappt andas. Men så kommer han med en skadeskjuten fasan. Jag tror inte mina ögon - min duktiga, duktiga hund! Skytten gör tummen upp åt mig och jag känner mig svimfärdig och så stolt! Vad som än händer så är jag mer än nöjd med min hunds arbete idag.

Tredje fågeln var en synlig direktmarkering förbi linjen. Fågeln flaxar lite där den ligger och domaren lägger en bestämd hand på min axel och säger "nummer sex". Vi tränade mycket på just detta hos Mark Demain i England inför kaninjakten, så jag känner mig säker, sätter ner handen och skickar. Filou går iväg som en kanonkula och plockar hem fågeln. Skön känsla.

Därefter fick vi göra ett försök på en fågel som andra sidans hundar inte fått in. Jag skickade som anvisat och Filou låg fint och sökte i området men fick inte in fågeln. Domaren var nöjd med hans arbete och fågeln hittades inte så alla fick fortsätta.

Vi trampade vidare i rätt svår och kuperad terräng. Nu började jag känna mig nöjd och glad så messade till min andra coach och kompis Kristina Råberg "Tagit in 3!" "Sluta messa - fokusera! In i bubblan!" fick jag till svar. Ok, hon hade ju helt rätt. Viktigt att fokusera och inte vara så nöjd med att klarat hälften. Fokus! Ta in varje fågel så bra man kan, markera allt som faller. Plötsligt kan det vara min tur igen. In i bubblan.

Nu kom vi ut på lite mer öppna fält. Både fjärde och femte fågeln landade ca 100-125 meter ut där vi tidigare på håll sett en mängd fasaner lyfta. Marken var svagt sluttande och sikten helt fri. "Bara" att hitta referensträd i bakgrunden och försöka minnas hur långt ut fågeln fallit. Den första fågeln tog han in klockrent utan signaler. Men när den femte skulle in en stund senare hade mycket hunnit hända och marken var full av dofter. Jag skickade och såg hur han vid nedslagsplatsen började skutta runt och följa upp flera olika spår. Tack och lov hade jag markerat ordentligt och visste var fågeln landat så jag blåste stopp och högertecken och sedan närsök. Så kom även fågel 5 in även om Filou gjorde ett omtag halvvägs på väg in. Jag tolkade hela situationen som ett trötthetstecken och undrade hur domaren skulle se på saken.

Filou tröttmössa efter 14 000 steg, drygt 6 timmars jakt och 6 bärgade fåglar.

Vår 6:e fågel kom efter en lång stunds trampanden över ett fält. Vilket träningspass dessutom med 1 kg lera på varje fot. Uppgiften blev en lång direkmarkering tvärs över ett dike med nedslagsplats inte långt från där det andra domarparet stod med sina hundar. Filou gick lite kort men lyder på stopp och ut och fågeln är inne. Dagen var väldigt lång och jag hade amatörmässigt nog bara vatten med mig ut. Fick en chokladbit av min snälla medtävlare Helena Lindström. Av allt jag lärde mig denna dagen så var en viktig sak att ta med proviant! Vi trampade runt från 9-16 utan lunch och rast.

Jag måste säga att Fillou höll ihop väldigt bra under dagen trots alla påfrestningar. Mot slutet var han rejält trött och började kännas lite mindre hörsam och gick lite sämre fot men var ändå tillräckligt följsam och lydig. Till min stora glädje visade det sig att vi hade skrapat ihop hela 6 stycken A-apporter varav 3 stycken med plus i kanten, så kallade knock-ups. Omtaget på nästa sista fågeln bedömdes som "en gång är ingen gång". A-prov är en grym sport med väldigt små felmarginaler, eller som någon sa; "en vinner och resten förlorar, typ". Denna dag hade vi marginalerna på vår sida och stod som 1:a-vinnare med CERT. En dag jag sent ska glömma!

Tack till jaktvärd, stewards, provledning, skyttar samt domare Ulf Göranzon, Mats Närling, Reine Hansson & Jenny Hamring för en fin jaktdag!

Stort tack till Birgitta Staflund Wiberg och Billy Lundy, kennel Drumgoose som såg till att Filou blev min. Tack till Filous första ägare Matt Gould som satte grunderna så fruktansvärt bra. Tack Tina och Kristina som alltid är på mig och berättar sanningar - bästa coacherna!